Liksom alla doggar härstammar troligtvis även den franska bulldoggen från molosserhundar från den antika grekiska provinsen Epirus och från det romerska kejsardömet, vilket hade ursprunget till den engelska bulldoggen, samt från alanohundar (alanerna var ett medeltida nomadfolk) och från franska stora doggar och dvärgdoggar.
Den franska bulldoggen av idag är troligtvis resultatet av olika korsningar som gjordes av entusiastiska uppfödare i Paris på 1880-talet. Vid denna tid hölls den franska bulldoggen främst av de som skötte ruljangsen i Hallarna. Rasen charmade överklassen och artistvärlden med sitt egenartade utseende och sätt, och kom snabbt att bli populär. Den första rasklubben bildades 1880 i Paris. Den första franska bulldoggen registrerades 1885 och den första rasstandarden fastställdes 1898, samma år som den franska kennelklubben erkände rasen fransk bulldogg. Rasen ställdes ut från och med 1887.
En fransk bulldogg ar en ovanligt charmerande hund och kallas med all rätt hundarnas clown. Det ar inte endast för sitt clown liknande utseende, utan även i högsta grad försitt lustiga sätt att bete sig, som rasen har fått sitt smeknamn. Någon har sagt, att man äger inte en fransk bulldogg, utan man ägs av den. En stor fördel är att den franska doggen anpassar sig enkelt till familjens rutiner.
En sportig familj har en fin följeslagare i svampskogen, likväl som kvarterspromeneraren har en nöjd koppelhund. Heta sommardagar vill (ska) den franska bulldoggen motioneras sparsamt. Den föredrar då att bara ligga och lata sig i solen en stund, för att sedan släntra in i skuggan får en välbehövlig svalka.
Det är ingen kennelhund utan en typisk familjehund, som helst vill vara medelpunkten. Det är en mycket klok och lättlärd hund, som gärna showar lite extra när den har publik. Den kan dock vara ganska envis. En fransk bulldogg är trots sin litenhet ett riktigt kraftpaket, och utan tvekan en stor hund i ett litet format.
Rasrelaterade problem är luftvägs- och hudproblem samt ryggproblematik. Däremot kan valpningen vara mer komplicerad än normalt, och det är inte ovanligt med kejsarsnitt. Klubben arbetar aktivt för att de självvalpande tikarna ska öka i antal.
Karaktäristiskt för en fransk bulldoggs utseende är det kvadratiska, tunga huvudet med rättuppstående s k fladdermusöron, och de mörka runda ögonen. Vidare den korta kraftiga kroppen med en medfödd kort svans, som inte kuperad. När man har sett en fransk bulldogg djupt in i de mörka ögonen, är man definitivt fast.
Det finns tre godkända färger. Vanligast är den mörkt tigrerat med vita tecken. Dessutom finns gul med eller utan svart mask samt skäck, där det vita väger över hundens tigrerade eller gula grundfärg. Även helt vitt är godkänt.
